Choc Culturel

Choc Culturel – Ja, det var vad kvinnan från Montréal universitets motsvarighet till International Office i Umeå sa apropå att man kan få lite jetlag och känna sig vilse när man kommer som utbytesstudent.
Jag håller med henne. I skrivande stund har jag varit här i 4 dagar och INGENTING är som hemma, eller jo, förresten, det är precis lika mycket snö och ungefär samma temperatur så där bjuder Kanada inte på några överraskningar.

Den här dagen har jag ägnat åt att hitta nya vänner, utforska universitetets gym, som är Kanadas största, och att springa med viktiga dokument mellan universitetets hundra olika byggnader- utan att det ledde till några framsteg överhuvudtaget. Université de Montréal är ett universitet som breder ut sig över en sluttning med en halvkilometer lång trappa från tunnelbanan till skolan. Utsikten är härlig, även om jag ännu inte orienterat mig och vet VAD jag ser. Jag har träffat en ny kompis idag, hon är från Spanien och vi är lika vilsna båda två. Därför har vi bestämt att vi ska slå våra kloka huvuden ihop och göra något av den här ”Choc Culturel” som vi frivilligt och entusiastiskt utsätter oss för. Och jag vill tillägga att det enda negativa med Kanada än så länge bara är den tröga och bitvis omständiga administrationen kring att bli student på universitetet. Inskrivningssystemet kraschade (som det tydligen gör varje år) och det fördröjer all pappersexercis och därmed alltifrån gymkort till tunnelbanekort till att kunna logga in på datorerna i skolan.
För att sätta pricken över i på den här dagen, begav jag mig till city ikväll. Jag har längtat efter att få se skyskraporna och jag tappade andan! Så vacker stad jag bor i. Och på tal om att bo. På bilden är mitt hus. Man går spiraltrappen upp och så dörren längst till vänster. Mera om mitt boende i nästa blogginlägg. Håll tillgodo! Här sitter jag inte och väntar på bättre tider. Jag lever efter ett motto jag såg i min kalender den här veckan. Där stod: ”One life, Live It!”. I do. Right now, right here i denna ”Choc Culturel”

20130207-090933.jpg

Åh, nej, jag kan inte sluta skriva än. Jag såg en man idag sitta på en bänk i stan ikväll. Han var så himla vacker under all den där smutsen. Precis bredvid fanns två skyltfönster. I vart och ett av dem fanns en enorm säng, bäddad i vitaste vitt. Där står dem, tomma natt efter natt, medan mannen på gatan utanför sover på sin bänk. Är det inte ett slöseri? Jag såg i tunnelbanan att man bedriver ett projekt för att få bort folk från gatan. Men det står inte var man vill att de ska ta vägen. Kanske varuhuset kan bistå? Bara en tanke som gick genom mitt huvud ikväll när jag besökte stan.

/Josefin

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s