Att leva drömmen

I skrivande stund är det den 28 februari 2013. Kiwis har börjat kombinera shorts och jandals (eller flip-flop) med dunvinterjacka. Det är en månad sedan jag kom till Nya Zealand. Jag är förvirrad och jag lever drömmen.

Ja kanske jag inte lever drömmen nu för tillfället eftersom jag plågas av lite skuldkänslor då jag borde plugga inför nästa veckas föreläsningar och säkert har jag någon uppgift som också borde förberedas. Innan jag börjar beskriva varför Nya Zeeland är så fantastiskt måste jag först tillägga att det har varit svårt att börja plugga igen. Svårt, inte främst för att lektionerna är krävande (jag kommer nog att få kämpa med några), utan svårt för att jag drabbades av ångest när jag på allvar insåg att jag inte skulle resa till ett nytt ställe nästa dag och att jag inte skulle träffa alla fantastiska människor som jag rest omkring med på ett långt tag eller kanske aldrig igen.

Det är nu torsdag vilket innebär att jag har varit på Lincoln University i fem dagar. För mig har det varit svåra dagar, omotiverade dagar, viljan att komma iväg bort härifrån, göra något kul, klättra upp för ett vattenfall, kasta sig ut från en klippa eller undersöka kroglivet i någon mysig stad har varit stark. Det är baksidan med att resa, att det finns en verklighet som lurar och som du måste komma tillbaka till, även om den verkligheten råkar befinna sig på Nya Zealand. Jag har dock bestämt mig för att göra mitt bästa för att spotta verkligheten i ögat, att utnyttja tiden här å det mesta och ta alla chanser som ges att utforska landet och vidga mina vyer. Nästa helg åker vi tvärs över landet för att äta konstig mat på en festival och simma i kolsvarta grottor, verkligheten lämnar jag på skolan.

Att lämna verkligheten vad just vad jag gjorde när jag den 28 januari 2013 landade på Christchurchs flygplats för att påbörja min resa runt om i landet. Sedan dess har jag levt drömmen, en dröm som jag inte visste fanns där men som jag under resans gång insett att jag haft. Nya Zeeland är så lång ifrån chartersemestrarnas bleka hotell och lika bleka stränder som du någonsin kan komma. Här är stränderna gyllene, skogarna gröna och landet spännande att se och utforska. Det är svårt att beskriva Nya Zeeland och dess natur, den är så omfattande, varierande och så obeskrivligt vacker, och den tar aldrig slut. Aldrig. Var jag en vänder mig så möts jag av fantastiska vyer, av berg, hedar, glaciärer och inte minst mängder av fina sjöar. Till slut kan du inte ta in allt längre och en sjö som du skulle kunnat sitta och njuta vid i timmar hemma blir inte mer än en i mängden. Den känslan kommer jag att skratta åt när jag kommer hem, inte kunna förstå och jag kommer förmodligen dumförklara mig själv. Men när du är här så inser du, det finns så mycket och även om jag reste runt i Nya Zeeland ett år i sträck, såg allt, gjorde allt så skulle jag vilja komma tillbaka och göra allt igen.

2 Robin

Cathedral cove

Under min tid här har jag gjort många saker. Den ena mer utmanande och rolig än den andra. Några upplevelser sticker dock ut extra mycket. Att hoppa bungy utanför Queenstown var stort. Stort i alla bemärkelser, höjden på hoppet var 134 m. Jag är inte ofta rädd eller särskilt nervös, men när du står på en liten plattform, kollar ner och vet att du ska hoppa med huvudet först då är du rädd, jag lovar. Känslan i magen återfinner sig nästan när jag skriver det här.

Staden Queenstown på västra delen av Sydön är en pärla. Här stannade vi några nätter inte bara för att underhålla oss med bungy, forsränning, canyoning och andra extremsport, utan lika mycket för att insupa stadens atmosfär. Queenstown är en pulserande stad, men samtidigt väldigt avslappnande. De lugna dagarna spenderas vid stranden, utforskande omgivningen eller ätandes på någon av stadens uteställen. På nätterna går du all-in på krogarna eller spelar biljard tillsammans med vännerna. Det är vad som gör staden unik för mig, den underbara stämningen som du känner direkt när du kommer in i staden, människors öppenhet och känslan av att det bara ordnar sig.

Men även om Queenstown är en pärla och bungyn var en mäktig upplevelse så finns det städer över hela världen, bungy likaså. Det jag främst kommer ta med mig från Nya Zeeland när jag åker härifrån är naturen och där hittar jag också mina främsta upplevelser. I Waitomo Caves simmar du, klättrar, krälar och flyter fram genom en underjordisk grotta, taket är fyllt av lysmaskar som du tydligt kan se när du stänger av din pannlampa. Mt. Cook är ett av landets högsta berg och bjuder på mycket fina vandringsleder och vyer. Här spenderade jag bara en eftermiddag och skulle gärna komma tillbaka och göra en ny vandring. Min främsta naturupplevelse under resan var Tongariro National Park på Nordön- Nya Zeelands äldsta naturreservat och kanske den vackraste miljön du kan hitta i hela landet. Här spelades de flesta av scenerna från Sagan om Ringens Mordor in. De fortfarande aktiva vulkanerna användes för att porträttera Mount Doom. Miljöerna varierar mellan karga stenlandskap, stelnad lava, lummiga hedar och blågröna sjöar. Att bestiga Mount Ngauruhoe som är det riktiga namnet för Mount Doom är det fysiskt mest ansträngande jag gjort i mitt liv, särskilt som jag hade gått en hel del innan det. Belöningen var häpnadsväckande vyer och en bra känsla. Dagen var fantastisk.

Robin 2

Utsikt från Mount Ngauruhoe (eller Mount Doom som det heter i Sagan om ringen)

Det är min status och mitt Nya Zeeland så långt, jag har gjort mycket, jag vill göra mer och kommer använda så mycket av min tid här som möjligt för att göra just det. Mer, mer än verkligheten.

/Robin

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s