La vie est belle

I skrivande stund är det den 29 mars 2013, årets långfredag, och jag har bott i Lille under 3 månaders tid. Idag gick jag för första gången i mitt liv i skolan på långfredagen, här säger de sig nämligen skilja på religion och skola, och klarade dagen till ära dessutom av min första franska exposé (muntlig presentation) som jag länge har våndats över. Som pricken över i:et är det inom kort dags för mitt drygt två veckor långa vårlov, som för min del ska spenderas i Sverige. Faktum är att jag inte ens har varit i Sverige det här året, alltså inte sedan i december 2012, vilket på sätt och vis känns extremt märkligt. Jag måste erkänna att hemlängtan har börjat göra sig påmind och att det trots allt ska bli väldigt skönt att snart få komma hem en sväng. Jag är inte den som brukar längta hem i första taget, snarare den som alltid längtar bort någon annanstans. Men såhär efter tretton veckor i ett annat land saknar jag verkligen familjen och vännerna där hemma och det känns nu näst intill nödvändigt med en Sverigevisit.

Jag tänkte passa på att berätta lite om de skillnader mellan det svenska och det franska skolsystemet jag stött på då de faktiskt är relativt stora. Mina lärare här i Lille använder, till skillnad från lärarna i Umeå, inga PowerPoints, de är alltid försenade, de skriver i stort sett ingenting på tavlan under en föreläsning och det finns i princip inga läroböcker att tillgå (trots att jag specifikt har frågat om det). Med andra ord vill jag påstå att det gäller att anteckna tills pennan glöder under varje föreläsning och (för min del som utbytesstudent) hoppas på att få med det mest väsentliga för att sedan kunna tentaplugga ordentligt. Ingen ultimat kombo om ni frågar mig, och inte riktigt vad jag förväntade mig när jag bestämde mig för att åka hit. I övrigt börjar de allra flesta fransmän universitetet direkt efter gymnasiet och det är ovanligt med studielån på grund av att majoriteten väljer att fortsätta bo kvar hos sina föräldrar (de flesta av mina klasskamrater här i Lille är 18-19 år), vilket även bidrar till en mer gymnasial känsla på universitetet och många verkar inte ta skolan på så stort allvar – D.v.s. de skippar allt som inte är tydligt obligatoriskt. Med allt detta menar jag inte att jag inte trivs med skolan här, men däremot kommer jag garanterat att uppskatta Umeå universitets system på en helt annan nivå än tidigare när jag kommer tillbaka i höst.

Idag skiner solen, vi är endast ett par dagar ifrån april månad, franskan flyter på allt lättare och den franska våren verkar äntligen vara här för att stanna – Ja, just nu är det svårt att inte känna sig rätt nöjd med livet! Den känslan får utgöra slutet på dagens inlägg.

À bientôt!

/Therése

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s