Läxberg och dans

I lördags blev jag bjuden på 100-årskalas, av en vän som nästan är släkt med födelsedagsbarnet. Eftersom jag och några till just den helgen tänkte turista till den staden där festen var så räknades vi som tillräckligt närstående för att också bli inbjudna. Det var en fantastiskt rolig upplevelse att få vara med på en stor mexikansk familjefest! Jag gissar att antalet gäster var typ 150, i åldrar från noll till hundra. Maten bestod av tortillas som gräddades på beställning, tillsammans med röror av olika slag. Fantastiskt gott! Ett liveband spelade, folk i alla åldrar dansade. Vissa gånger var det jättesnygg salsa, andra gånger var det 10-åringar och 70-åringar som tillsammans och var för sig hoppade och skuttade och sprätte på benen i mitten av dansgolvet. Jag blev instruerad i att dansa några traditionella mexikanska danser, som tydligen ”alla” kan här. Tequilan flödade, barnen lekte i hoppborgen, tårtan var jättestor. Födelsedagsbarnet självt satt i sin rullstol och njöt förhoppningsvis av festen han också. Det var ganska stor skillnad mot min egen farmors 90-årskalas där ”bara” den närmaste familjen var samlad för en stillsam middag och trevliga utflykter i närområdet.

 100-årsfest!

100-årsfest!

100-årsfestens tortillabagerska.

Tortillabagerska i full fart.

Den lättjefulla helgen fick sitt bakslag veckan som följde, då läxberget var större och tyngre än tidigare veckor. Efter en natt då jag hade pluggat till tre på morgonen, sovit alldeles för lite samt dragit på mig en matförgiftning kände jag mig ynkligare än någonsin. När vi dessutom fick en läsa-artikel-läxa som jag visste skulle ta över den lediga kväll och långa natt jag såg fram emot ett och ett halvt dygn senare så ville jag bara gråta.

MEN, jag tog mig igenom mina läxor med hedern i behåll, läste artikeln på halva tiden jämfört med förra gången jag läste en liknande artikel, fick sova fler timmar än väntat och kunde till och med svara på frågor om artikeln på lektionen. Stolt som en tupp och lättad som jag vet inte vad kunde jag sedan vara med på min institutions välkomstfest igår kväll. Festen var en del av de olika programmens nollning, och senare på kvällen dök folk från alla årskurser upp, bland annat min klass. Alla ville lära Den Blonda Tjejen (alltså mig) att dansa Banda, vilket jag var väldigt glad över eftersom det är roligt att dansa och jag gärna ville lära mig. Och det var ju inte direkt som att jag kunde få folk att dansa med mig på grund av min oerhörda kompetens på dansgolvet. Det var kul att få umgås mer med min klass utanför skolan, och skönt att få uttrycka sig lite i dans också istället för alla ord som jag så ofta hakar upp mig på.

Välkomstfest för årets nollor.

Utdelning av t-shirts på nollornas välkomstfest.

Jag har nu varit här i drygt en månad, och trivs himla bra. Vissa saker är kämpiga, särskilt språkrelaterade sådana, men utan lite kamp så hade det ju inte varit lika mycket av ett äventyr! Och hittills har mina kamper inte varit värre än att de är värda den tillfredsställelse man får av att ta sig igenom dem. Är det nu så att du är sugen på att åka till Guanajuato redan i vår så har jag sett att den platsen fortfarande finns tillgänglig! Men det gäller att rappa på lite, för på måndag är sista dagen att söka. Här finns mer info om det. Jag kan verkligen rekommendera dig att utmana din spanska och ta chansen att få komma till den här fantastiskt fina staden och lära känna Mexiko inifrån!

Guanajuato

Advertisements

One response to “Läxberg och dans

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s