Ett försök att knyta ihop en säck

Nu sitter jag på tåget på väg tillbaka mot Umeå. Det känns lite overkligt. Det känns ännu mer overkligt att tänka på att jag för nästan prick ett år sedan tackade JA till min plats som utbytesstudent i Guanajuato! Ett JA som hade föregåtts av så mycket velande och osäkerhet. Men som blev lite mer övertygat när På-Spåret-resan åkte till Mexico City när jag var som mest velig (ja, jag fattar mina viktiga beslut här i livet på rimliga grunder). Men ett JA som jag inte har ångrat en enda dag sedan jag kom till Mexiko. Ett JA som ledde till så mycket mer än jag vågade hoppas på!

För ett år sedan anade jag inte att jag skulle sitta på tåget och vara flera nära vänner rikare. Vänner som känns lika nära som mina nära vänner i Sverige, trots att jag bara har känt mina mexikovänner i några månader. Att jag skulle ha nära relationer på spanska till och med, kan jag ens det språket? Jag trodde aldrig att jag skulle titta på sista-minuten-biljetter till Mexiko mindre än en vecka efter hemkomst, bara för att jag saknade Mexiko och alla där så himla mycket (skulle jag åka tillbaka imorgon skulle jag kunna få riktigt billiga biljetter!). Misstänkte inte att jag febrilt skulle försöka komma på anledningar till att komma tillbaka: jag kanske måste plugga mer spanska, jag kanske kan hitta ett sommarjobb eller kanske ett exjobb där? Fattade inte att utbytesterminen skulle ge mig så många nya verktyg för att få ett bättre och trivsammare liv i Umeå. Jag trodde inte heller att jag skulle ha svårt att skriva ett sista blogginlägg för att allt jag skulle försöka skriva antingen skulle låta så overkligt överglättigt eller oärligt.

Så jag slutar nog här. Slutar med att säga att jag är tacksam, tacksam över att På Spåret åkte till Mexico City, tacksam över att jag bestämde mig för att tacka JA. Tacksam över att jag fick den termin jag fick. Tacksam över att det känns som att mitt Mexikoäventyr bara har börjat, trots att jag har åkt hem från min utbytestermin. Men jag har kvar mina vänner, jag har kvar möjligheten att åka tillbaka, jag har kvar möjligheten att få långväga besök. Det var en intensiv och fantastisk början, jag hoppas att resten av mitt Mexikoäventyr ska få fortsätta på det fantastiska spåret.

Dagens bilder blir från tillfällen som alla har någon avskedskaraktär:

Karaokekväll

Blobb

Antik

D.F.-frukost

Noringa

Hejdå, tack för denna tid!

 

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s