Tag Archives: Guanajuato

Ett försök att knyta ihop en säck

Nu sitter jag på tåget på väg tillbaka mot Umeå. Det känns lite overkligt. Det känns ännu mer overkligt att tänka på att jag för nästan prick ett år sedan tackade JA till min plats som utbytesstudent i Guanajuato! Ett JA som hade föregåtts av så mycket velande och osäkerhet. Men som blev lite mer övertygat när På-Spåret-resan åkte till Mexico City när jag var som mest velig (ja, jag fattar mina viktiga beslut här i livet på rimliga grunder). Men ett JA som jag inte har ångrat en enda dag sedan jag kom till Mexiko. Ett JA som ledde till så mycket mer än jag vågade hoppas på!

För ett år sedan anade jag inte att jag skulle sitta på tåget och vara flera nära vänner rikare. Vänner som känns lika nära som mina nära vänner i Sverige, trots att jag bara har känt mina mexikovänner i några månader. Att jag skulle ha nära relationer på spanska till och med, kan jag ens det språket? Jag trodde aldrig att jag skulle titta på sista-minuten-biljetter till Mexiko mindre än en vecka efter hemkomst, bara för att jag saknade Mexiko och alla där så himla mycket (skulle jag åka tillbaka imorgon skulle jag kunna få riktigt billiga biljetter!). Misstänkte inte att jag febrilt skulle försöka komma på anledningar till att komma tillbaka: jag kanske måste plugga mer spanska, jag kanske kan hitta ett sommarjobb eller kanske ett exjobb där? Fattade inte att utbytesterminen skulle ge mig så många nya verktyg för att få ett bättre och trivsammare liv i Umeå. Jag trodde inte heller att jag skulle ha svårt att skriva ett sista blogginlägg för att allt jag skulle försöka skriva antingen skulle låta så overkligt överglättigt eller oärligt.

Så jag slutar nog här. Slutar med att säga att jag är tacksam, tacksam över att På Spåret åkte till Mexico City, tacksam över att jag bestämde mig för att tacka JA. Tacksam över att jag fick den termin jag fick. Tacksam över att det känns som att mitt Mexikoäventyr bara har börjat, trots att jag har åkt hem från min utbytestermin. Men jag har kvar mina vänner, jag har kvar möjligheten att åka tillbaka, jag har kvar möjligheten att få långväga besök. Det var en intensiv och fantastisk början, jag hoppas att resten av mitt Mexikoäventyr ska få fortsätta på det fantastiska spåret.

Dagens bilder blir från tillfällen som alla har någon avskedskaraktär:

Karaokekväll

Blobb

Antik

D.F.-frukost

Noringa

Hejdå, tack för denna tid!

 

 

 

 

Advertisements

När tiden börjar ta slut

Min tid i Guanajuato börjar närma sig sitt slut, och jag får ont i magen och mår lite illa av att tänka på att jag snart behöver kliva på bussen som ska ta mig härifrån. Mina utbytesstudentvänner ger sig av en efter en, och i natt tog jag ta avsked av den sista ur mitt närmsta utbytesstudentgäng, Anna, som jag har delat hus med. Hon som har stått ut med mig alla de dagar jag har kommit hem och varit less, trött eller förvirrad, som har hjälpt mig att skratta åt alla tokiga och stundtals jobbiga missförstånd som har blivit mellan mig och mexikanarna, och som jag har haft så mycket roligt med. Aj aj, ett riktigt tungt avsked.

Jag och Anna och tamalesJag och Anna min andra dag i Mexiko. Så längesen, men ändå har det gått alldeles för snabbt till avskedet.

Jag har nu en vecka kvar här i Guanajuato, innan min syster kommer hit för att sedan resa med mig i södra Mexiko. Under den veckan har jag min sista tenta, vilken har fått alldeles för lite uppmärksamhet i dessa hejdå-tider. Det är nog tur att mina närmsta vänner av de som är kvar ska skriva samma tenta som jag, så de stunder jag inte har vett nog att hänge mig åt plugg för att jag hellre vill ta tillvara på tiden för att umgås, så är de jag vill umgås med redan upptagna med tentaplugg. Tack och lov så har jag i alla fall några lediga dagar efter tentan när jag planerar att umgås så mycket så möjligt med mina vänner samtidigt som jag fixar allt som måste fixas innan avresa. Och sen är det dags att ta avsked av mina mexikovänner också. Aj aj, riktigt tunga avsked igen!

Jag fattar inte hur jag ska förmå mig att kliva på bussen som ska ta mig från Guanajuato. När hela hjärtat skriker att jag borde stanna, att det finns för mycket här som är för bra för att lämna. Kan man gå sönder på riktigt av sånt här? Min plan är i alla fall att om jag inte klarar det så kan min syster slå något hårt i huvudet på mig och kidnappa mig så att jag kommer hem någon gång. Så oroa er inte mamma och pappa, det är lugnt.

Sista familjemiddagenSista traditionsenliga söndagsmiddagen med hela “familjen”.

Hejdå LauraNästa hejdåfika, på det café där flera av oss träffades för första gången.

Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för sånt här. Varför åker jag till en annan plats och jobbar på att bygga upp ett liv som jag vet att jag ändå ska lämna alldeles för snart? Men samtidigt så har den här terminen gett mig så himla mycket, både glädje i stunden och saker som jag kommer ta med mig, så jag hade aldrig, aldrig velat byta bort den.  Så det är värt. Och den här veckan ska jag göra mitt bästa för att inte tänka på jobbiga saker som avsked och att åka härifrån, utan försöka njuta så mycket som möjligt av varje stund istället. Vi får se hur det går. Hej hopp, nu blir det tentaplugg!


Grisveckor, finhelg och luftballongsfestival

De två senaste veckorna kan sammanfattas såhär: Grisvecka nr I, Fantastisk Helg, Grisvecka nr II. Grisveckorna berodde på stora tentor. Framförhållningen på tentorna här är ungefär en vecka, och eftersom jag läser fyra kurser samtidigt och lärarna inte samordnar med varandra så kan man helt plötsligt få två stora tentor på en vecka. Eller varför inte två stora tentor och en presentation. Och här är det inte tal om att få de här härliga instuderingsdagarna innan tentan, som jag är van vid från Sverige, utan dagarna fylls som vanligt av lektioner. Så plugg blir på de dagtimmar som är över och på nätter! Sen kan man lägga till att jag behöver typ tredubbelt så lång tid för mig för att förbereda mig inför en tenta jämfört med mina klasskompisar. Dels är det spanskan som försvårar det hela, men också att jag inte riktigt har fått in sättet att plugga här. Jag är van vid att lära mig processer och stora sammanhang, men här är det detaljer som räknas. Man har oftast 10 frågor på sig att bevisa att man har lärt sig alla detaljer från föreläsningarna den senaste månaden, till exempel miljoner (nästan) av konstiga ord. Jag kan avslöja att det inte har gått underbart på mina tentor den här veckan, även om jag inte har varit riktigt så chanslös som jag många gånger har känt mig.

Hur som helst så hade jag och mina kompisar mer framförhållning på helgplaner än vad lärarna hade på tentaplaner, så trots dessa grisveckor åkte jag med några klasskompisar på en liten resa.

Vi började med att lifta till León, som är en stad i närheten där två av kompisarna bor:

Lifta

Väl i León så turistade vi på stan:

León

Gick på en bar med superhjältetema:

Hulken

Och hälsade på hos Dani och Pao som bodde där. Här är Danis trädgård som jag föll lite för:

Danis trädgård

På lördagen var det dags för anledningen till att vi inte flyttade på vår resa trots grisveckorna, det var en luftballongsfestival! Vi kom fram på kvällen, när det fanns mängder av såna där kinesiska flygande lyktor i luften:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sedan var vi på konsert med Molotov, som är ett populärt mexikanskt band. Kul! :

Molotov

Sedan följde myshäng utanför tälten hela natten. Alla hade varnat mig för att det skulle bli extremt kallt, nu kan det vara under tio grader ibland! Jag hade laddat genom att shoppa vantar och mössa, men natten var varmare än alla hade trott, så jag behövde inte använda dem. Finmys! :

Tälthäng

Innan vi visste ordet av började morgonen gry, och det var dags för festivalens huvudevent: Luftballongerna! Den första lyfte alldeles vid soluppgången:

Första luftballongen

Fler och fler lyfte allteftersom…

Luftballonger lyfter

Och efter ett par timmar var alla drygt 200 ballonger i luften! Det var mäktigt. Det skadade ju inte heller att få befinna sig i vacker miljö en soluppgång rent allmänt:

Alla luftballonger

Först vid niotiden på morgonen fick vi tid till den nattens sömn, men att sova i ett varmt tält dagtid med vaket folk utanför är inte det lättaste, så natten blev oerhört kort. Och vad passar då bättre än att gå på zoo dagen därpå!?

Zoo

Strosande i lugnt tempo i vackra, skuggiga miljöer, och titta på djur. Fantastiskt! Jag blev som barn på nytt. Här är flamingos:

Flamingos

Flash försökte mata giraffen:

Giraff

Efter en hel dag i solen brände jag mig. Då fixade Dani en bit sabila, som innehåller aloe vera-gel, från sin mormors trädgård. Gelen var jätteeffektiv och sen mådde min hud så bra så bra!

Sabila

Efter vårt turistande i León och på festival åkte vi vidare till nästa stad: Irapuato! Där bor två andra ur gänget. Där gick vårt turistande mycket ut på att hinna äta allt som inte finns i Guanajuato, jag gillar´t! Och så gick vi på stan och blåste såpbubblor:

Pao och såpbubblor

Och chillade lite på gräsmattan utanför Ales hus:

Utechill

Det var en riktigt rolig resa, och det var spännande att få komma hem till mina vänners familjer och se hur de lever på helgerna när de inte är kvar i Guanajuato! Det var kul att få se hus som inte är studentbostäder, det var roligt att få lära mig hur man pratar med vuxna männskor. Till exempel så säger man Herr och Fru i var och varannan mening, vilket jag har lite svårt att få in naturligt i mitt prat.

Sedan åkte vi tillbaka till Guanajuato igen, för Grisvecka nr II. Under den har jag slagit rekord i kort-natt-på-grund-av-plugg, varit tacksam över att en tenta blev inställd med en dags framförhållning och hållit min första projektpresentation på spanska. Min taktik var att gå in i presentationen med inställningen att alla redan vet nivån på min spanska, och den här gången hade jag ju bra förutsättningar eftersom jag både hade en fusklapp och hade tränat på vad jag skulle säga. Och om inte annat så skulle det ju vara roligare för folk att lyssna på mig när det skulle kunna gå hur som helst, än på de som redan kan spanska och rabblar sina resultat. Så försvann nästan all min nervositet, bra!

Nu är jag lättad över att den här veckans examinationstillfällen är över, jag njuter av en ledig eftermiddag, och ikväll blir det kemiinstitutionens avskedsfest med banda-dans, salsa och vänner. Jippie, livet är gott! Hej så länge!


Dödens dag

De senaste veckorna har många skrivit om diverse Halloweenfiranden. I Mexiko är istället den stora grejen “Dödens dag”, vilket är en glad högtid då man minns de döda. Traditionen hänger kvar från förspansk tid, men datumet för firandet flyttades så att det skulle passa ihop med den kristna kalendern. På Dödens dag byggs det altare för personer som har dött, för att hedra dem. Där lägger man saker som den döda personen gillade till exempel mat, dryck eller godis. Altaren görs dels i hemmen och dels på allmänna platser, till exempel på skolan eller på torg på stan.

Altare Carlos FuentesAltare över Carlos Fuentes i skolan.

Altare i trappornaStans största altare i universitetstrapporna.

En dag när jag var ute och promenerade på stan så stötte jag på ett firande av Dödens dag enligt den gamla traditionen, innan spanjorerna kom.

Firande på prehispanic vis.
Välsignelse av altaret.

En delade ut alfeñiques, som är godis gjort av florsocker och lime.

Utdelning av alfeñiques
Utdelning av alfeñiques.

Alfeñiques var en av de sakerna man borde äta på Dödens dag. De såldes i massa stånd i många fina former.

Alfeñiques Plaza de la Paz

AlfeñiquesAlfeñiques i många former och storlekar.

Andra saker man skulle äta var chokladdödskallar, “dödsbröd” med någon slags kräm av guava eller nötter, och atole, som är en varm majsdryck. Jag åt som för att kompensera för alla de år jag inte har ätit dödsbröd på Dödens dag, och för alla år jag inte kommer äta dödsbröd framöver.

Godsaker för Dia del muertoAlfeñiques, chokladdödskalle och dödsbröd.

Atole och Pan de MuertoAtole och dödsbröd med guava-kräm.

En annan del i firandet var att längs en gata så gjordes det konstverk av sågspån och blommor.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Hela gatan var fylld!

En känd bild för Dödens dag är detta skelett som heter La Catrina. Man såg henne överallt, både på bilder och på folk som var utklädda till henne.

CatrinaLa Catrina.

Förutom högtidsdagsfirande så känns det att terminen börjar dra ihop sig. Veckorna som kommer vankas det pre-avskedsfest, avskedsfest och Bränna-labbrocken-fest, alla festerna för att ta avsked av alla på skolan som tar examen. Samtidigt så blir tentorna fler och fler, och mer och mer koncentrerade, så mer tid behövs till tentaplugg. Dessutom känns det viktigare att passa på att hänga med de vänner jag snart kommer att åka ifrån, och som om det inte vore nog så har jag fortfarande kvar platser jag hade tänkt att jag ville åka till, men som ännu inte har blivit av. Fullt ös medvetslös blir det nog att köra, fast helst inte medvetslös, för då tappar man massa värdefull tid. Puss och kram, ha det så fint!


Cervantinoliv

Hej hopp! På sistone har jag avnjutit Cervantinofestival så mycket som möjligt. Varje kväll finns det minst en gratiskonsert att gå på om man vill, vilket är ett helt fantastiskt upplägg. Det gör att man kan gå på något random och upptäcka något nytt så fort man har tid över. Det har varit musik från hela världen, i alla möjliga olika genrer. Jag har varit på konserter med alltifrån klassisk rock, balkanmusik, salsa, opera, elektronisk musik och saker jag knappt vet namnet på. Och än är det inte slut, festivalen håller på i nästan tre veckor! Dessutom är det roligt att gatorna är fulla av folk, gatumusiker, gatuskådespelare och gatustånd. Det blir en sådan festlig stämning!

Vänta på konsertstart

Trevligt vänta-på-konsert-start-häng.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Brasilianske Amon Tobin.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Klassisk musik i Guanajuatos lyxigaste teater.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mer fint konsersällskap!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fantastiskt bra gatumusikanter!

Något annat jag har avnjutit så mycket som möjligt på sistone är det sociala. Jag hade ju undrat i förväg hur man skulle hinna med mer socialt än vanligt, och här är knepen: Man sover mindre än vanligt och väljer att tycka att en femtimmarsnatt är en lång natt, och när man kommer hem från skolan så byter man bara kläder, dumpar labbrocken och häller i sig en kopp kaffe innan man kastar sig iväg igen. Vill man lyxa till det lite kan man ta en 20 minuters tupplur under sin hemmavistelse också. Då hinner man med många konserter och fester och filmhäng! Tyvärr slutar min spanska funka med för lite sömn, så det är inte riktigt en taktik som håller i längden.

Jag känner att jag börjar komma närmre folk i min klass, vilket känns jätteroligt. Det är fantastiskt att få vara en väldigt välkommen gäst hos trevligt och snällt folk som man trivs bra ihop med, men det är snäppet mer fantastiskt att få känna att man är en del av ett gäng, där det finns ömsesidig vänskap, där man har en ömsesidig plats i varandras hjärtan och där det finns ett ömsesidigt förtroende. Att detta dessutom funkar trots de språkbarriärer som finns känns jättefint. Jag är så tacksam!

Utöver Cervantinofestivalen och roligheter så rullar skolan på också. Efter den senaste tentan frågade min lärare mig vad som hade hänt, om jag inte förstod frågorna eller om jag inte hade pluggat. Han var så förvånad över att det hade gått så dåligt för mig. Jag målade upp för mig hur jag inte hade ett endaste rätt på tentan och kände mig lite deppig eftersom jag hade trott att jag hade förstått frågorna och eftersom att jag visst hade pluggat, även om jag insåg att det var några grejer som inte satt så bra. När vi fick tillbaka tentorna en vecka senare så visade det sig att jag “bara” hade fått godkänt. Jag var supernöjd, jag hade ju ändå svarat rätt på fler frågor än jag hade svarat fel på, och att glömma tre detaljer på flera veckors föreläsningar kan ju lätt hända alla! Men han underströk igen att jag hade gjort honom besviken. Det känns fint att han har så höga tankar om mig, men det känns ovanligt att andra har högre förväntningar på mig än vad jag själv har. Jag tror att jag ska gå och plugga lite inför nästa tenta nu, så att jag inte behöver göra honom så besviken igen…


Avicii och aztekpyramider i Mexico City

I helgen åkte jag och Anna till Mexico City! Lämpligt nog så har varken hon eller jag några lektioner på fredagar, vilket underlättar för lite längre resor. Så tidigt på fredag morgon gav vi oss av. Väl i huvudstaden så tittade vi på kända platser, som Amerikas största katedral, revolutionsbågen och självständighetsängeln.

På fredag kväll var det dags för vårt stora event: Aviciikonsert! Den var riktigt bra, och det var väldigt mycket folk. Jag roade mig med att skrika saker på svenska, och hoppas på att Avicci skulle höra det långt där framme, och fatta att han hade en landskompis i publiken. Förmodligen hördes inte mina skrik ända fram, men det gör inget.

Dagen därpå tog vi bussen ut till Teotihuacán, som är gamla Aztekruiner. Det var jättehäftig miljö och jättehäftiga ruiner. Vädret var behagligt och turistshortsen (lyxigt som omväxling mot skoljeansen!) gav härlig fläkt på benen. Det var spännande att lära sig lite om aztekerna och Mexikos förspanska historia!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Söndagens stora aktivitet var att gå på shoppingtur. Små gulliga affärer i all ära, men ibland är det trevligt att gå i affärer som har kläder med en stil man känner igen och som funkar på ett sätt som man känner igen. Vi shoppade loss på Mexikos enda H&M och åt Ben & Jerry’s. Lyckan var gjord!

Mexico City är en stor och fin stad som överträffade mina förväntningar! Det enda jag visste om staden innan jag kom till Mexiko var att den var stor och farlig, men det finns, förutom det vi såg, många fina platser och många spännande museer (tydligen finns ett av världens bästa museer där, hur man nu kan mäta det?) som jag planerar att utforska mer nästa gång jag kommer dit.

Veckorna som kommer här i Guanajuato ska bli spännande. Imorgon börjar Cervantinofestivalen, som är en kulturell festival som är jättekänd här i Mexiko och tydligen även känd världen över. Turistguider varnar för förhöjda priser under festivalen, min parasitologilärare varnar för förhöjda halter av parasiter. Mexikanska utbytesstudenter har taktikvalt Guanajuato som pluggort för att automatiskt vara här under festivalen, i princip alla mexikanare som redan pluggar här och som jag har pratat med har peppat mig inför festivalen. Peppet brukar ofta sluta med frasen ”Du ska få se!” med en lycklig stolthet i blicken, som om personen i fråga tänker att jag kommer inse att personen i fråga hade jättemycket rätt när den berättade hur fantastisk Cervantino verkligen är. Tydligen ska det finnas kulturella event överallt och vara fest typ hela tiden i tre veckor. Jag är spänd på att se hur mycket fest det är, det är ju inte direkt som att det är dött på den fronten som det är nu. Jag är taggad på kulturella event, det verkar finnas av alla sorter! Under de här veckorna har jag låtit bli att planera in några resor. Får jag några minuter över så är det nog bäst att göra läxorna då.


Födelsedag och första tentan

I veckan har jag fyllt år, så jag ordnade en fest i mitt hus. Det var så roligt att få samla mina vänner på en och samma plats, och få mingla runt från den ena till den andra som jag tycker så mycket om! Annars har det lätt blivit som två liv: ett liv med utbytesstudentgänget och ett med klassen. Nu satt liven äntligen ihop! Det var dessutom väldigt roligt att få bjuda tillbaka på något eftersom jag har blivit så väldigt uppvaktad och så väl omhändertagen av mina klasskompisar under den här tiden i Mexiko.

Festen blev en blandning av kulturer, med svensk microkladdkaka, mexikansk piñata och mexikanskt ”galet vatten”, som är billighetssprit blandat med vatten och pulversmak. Mexikanarna på festen lärde mig att födelsedagsbarnet brukar doppa ansiktet i tårtan och att man behövde jättestor plats för att göra en piñata ordentligt. Därför sparade vi piñatan till några dagar senare när vi kunde ta den till en bättre plats än min balkong.

Tårta i ansiktetJag delar med mig av gräddkladd på kind efter att ha blivit doppad i tårtan.

Piñata!Jag mot piñatan, vem ska vinna? På terassen hos en klassis, en bättre (större!) plats än min balkong.

Under veckan som har gått har jag även skrivit min första tenta här. När jag läste frågorna blev jag glad: det här kunde jag ju! När jag väl skulle börja formulera svaren på spanska blev det klurigare, jag insåg att det är svårare att formulera svar med rätt nyanser på orden än det är att förstå en förklaring på en biokemisk process. Att använda ord på fel sätt i tentasammanhang kan ju lätt tolkas som att man inte har fattat själva ämnet, vilket vore lite trist. Jag håller tummarna för en snäll rättning där läraren förstår det han vill förstå!

Jag känner mig fortfarande som nyförälskad i mitt Mexikoliv. Trots att skolan har krävt att jag har pluggat till tre på morgonen två gånger bara den här veckan, och trots att de senaste labbtillfällena i parasitologin har överträffat varandra i förvirring, så överväger alla bra saker. Människorna jag träffar som gör mig alldeles varm i hjärtat, inställningen jag möter som jag så gärna skulle vilja göra till min egen och språket som fortfarande gör mig så lycklig att lyssna på och prata. På Mexikos självständighetsdag häromveckan fick jag min chans att ge min hyllning till detta fantastiska land.

¡VIVA MÉXICO CABRONES!

Viva México cabrones!