Jag vet. Det är ÄNNU ett inlägg om min fritid, men det är ju den som är så spännande här! Och det är nog också den som ni vill höra om? Eller?
Ja okej, jag ska också berätta lite om kulturen i mitt nya land.
I skrivande stund har jag varit i Montréal i ganska precis 3,5 månader nu och tänkte jag skulle berätta vad jag gör på fritiden. Det tog ju ett litet tag innan jag ordnade in mig i skola, hem och kompisar men nu känns det väldigt mycket hemma här, trots att min fritid ser så annorlunda ut.
Jag har lite mer tid till ledighet här än jag haft hemma se senaste åren. Troligtvis beror det på att kursupplägget ser lite annorlunda ut här, men det har säkert också att göra med att jag unnar mig mer när jag är bortrest.
På tisdagar dansar jag modern dans, en kurs som skolan erbjuder som en lite billigare fritidsaktivitet jämfört med om jag skulle välja en dansskola helt på egen hand. Jag är väldigt dansintresserad redan sedan tidigare så det var roligt att hitta en danskurs. Jag har lärt känna en norsk tjej som heter Thea, och hon deltar också på den kursen.
I övrigt har jag ingen veckoplanerad aktivitet men jag går väldigt ofta på mitt kvartersgym, det är ett tjejgym och jag trivs väldigt bra där. Det är inte stort, men trivsamt. Gen, min rumskompis från Québec City, tränar också där så när det passar går vi dit tillsammans Det bästa är att det ligger 5 minuter från där jag bor, så det blir inte så stort projekt att ta sig dit. Det händer ofta att jag tar en paus mitt på dagen från skolarbetet, och går dit. Perfekt för motivationen och så man orkar läsa flera timmar.
Men det roligaste med med min fritid är att jag är så FRI! Och i den här staden finns det ALLT man kan tänka sig. Jag har precis kommit på att det är lite väl kort att bara stanna en termin, det finns så mycket att se, och att faktiskt ha möjligheten att återkomma till en viss plats, ett visst café, en viss affär, det är att bo i en stad!
Så på min lediga tid går jag gärna med vänner på café, en favorit har blivit ”Depanneur”, där lokala talanger spelar musik medan man tar sig en fika. Det är ett särskilt koncept, en ny artist varje heltimme mellan 10-17. Det kan vara jazz, soul, singer/songwriter. Sist jag var där med en vän var det bl a ett jazzband som jammade, plötsligt stiger det in en karl med solglasögon och saxofonen under armen, han hoppar in i bandet och öppnar lite försiktigt med mjuka toner. Bandet verkar okej med den nya medlemmar så han brassar på för fulla muggar. Så härligt och befriande!
En annan härlig upplevelse var i fredag då jag och mina vänner gick på ”Sala Rossa”, en dansbana i ett gammalt hus. Mittemot ligger en pub, ”Casa del Popolo”, där ölen är billig, inredningen avslappnad och det nästan bara är unga människor. De har ofta evenemang med olika DJ:s, artister och liknande. Vi möttes upp på ”Casa del Popolo” och gick sedan på dansbanan och lyssnade och dansade till en grupp som spelade Balkanmusik. De var minst 15 personer på den lilla intima scenen och så var det flera gyptian-dancers. De fick igång oss allihopa så vi dansade ända in på sena natten.
En annan ledig dag kan det bli lite vintage-shopping i Mile End, promenad vid kanalen, besök hos lite nya vänner för en chili con carne eller ett museibesök. De har ett bra konstmuseum, Muesée des Beaux-Arts med förvånansvärt bra konst. Jag har varit där flera gånger för det är dessutom gratis!
Restaurangutbudet är också helt topp här. Jag och Thea provade ”Comptoir 21”, där har det jättegod och billig fish&chips och härliga hemgjorda burgare.
En paus på Comptoir 21
Det här med att vara i en gammal fransk provins är inte så dumt alls. Jag frågade en vän nyligen hur det kan komma sig att de flesta är så trevliga här? Denna vän kom då fram till att det säkert beror på att man är van vid en diversitet i befolkningen redan från början. Här har engelsktalande och fransktalande bott sedan många, många år. Jag upplever att det ändå oftast talas franska, men man kan alltid tala engelska om man hellre vill det. I det här landet, och ja särskilt i den här provinsen är artigheten mellan människor viktig, utan att den är lika påtaglig som i Frankrike. Man säger sällan ”vous”, d v s ”Ni” till varandra. Det gör inget om man går mot röd gubbe, men att bära omkring på några öl i en påse väcker uppmärksamhet direkt. Man betalar rätt mycket i skatt, men tillbaka får man stora sjukvårds- och skolförmåner. Det är förbjudet med gatumat men man får gärna ta med sitt eget vin på restaurangen, titta bara så det står ”apporter votre vin” på dörren.
Jag återkommer snart med mitt sista blogginlägg, Bisous
/Josefin
umeauniversitystudiesabroad
Umeå University - Studies Abroad 